svarta och asiater ( Japanska, Koreanska, Kinesiska), har en generellt tjockhudad, bred och bred näsa. Eftersom näsan är estetiskt accepterad som vacker i dag är den lång, tunn och med en känslig spets, utgör dessa raser en stor utmaning för plastikkirurgin.

Plastikkirurgen, trots att den har många tekniker och resurser i arsenalen, förblir alltid fäst vid det material som patienten gör tillgängligt. Vi kan inte ändra ben, hud och brosk, tyvärr.

I dessa fall, för att höja och skärpa näsan, är det nödvändigt att lägga till material för att stoppa det. Bruskplantor placeras på spetsen och baksidan av näsan. Vanligtvis används patientens egna brosk (nasalt septum, öron och jämn ribb). Till och med ben kan användas.

Problemet är att för att vara den låga näsan, septum (brosk som separerar en del av näsan anteckningar), är liten, och diponibiliza lite material, otillräcklig för att peka näsan. Broderna i öronen är böjda och ger inte raka brosktransplantat för att placera på näsan och få höjd. Redan Brosk i revbenen ge rikligt volym, men förutom att lämna ett ärr på bröstet ofta snedvrida över tiden och kan böja näsan under årens lopp.

Så det finns ingen lösning? Det har länge varit svårt att uppnå goda resultat. Idag har lyckligtvis användningen av porös polyeten (Porex) fått mark. Det är ett biokompatibelt material som tolereras väl av kroppen och används allmänt i hakproteser, malar, käke etc. Biten som används på näsan är modellbar, kan anpassas till näsformen, hjälper till att projicera näsdorsummet, ger höjd och stämmer näsan. Poängen måste dock modelleras med brosk transplantat ännu, eftersom att vara ett hårt material, inte Porex inte anpassa så väl till de mjuka strukturer som spetsen på näsan.

Med användning av porös polyeten hoppade rhinoplastik i svarta och asiater med standard. Även om huden förblev tjock, uppnåddes en bättre definition av näsformen och upprätthållandet av resultatet, som knappast erhölls endast med patientens eget material.